SO IRRITATING

JAG. HATAR. ATT. STRESSA. Det är det värsta som finns. Jag går bananas. Folk undrar ofta varför jag är en riktig tidsoptimist, och jag svarar som så: jag hatar att stressa. Då tänker ni kanske, men då borde du börja lite tidigare? Jovars, det borde jag. Men samtidigt så om jag inser att jag bli fem min sen, istället för att skynda på och ta ikapp de fem minuterna som man lätt kan göra genom att t.ex. cykla lite fortare, så väljer jag att komma försent. Ibland tycker jag det är riktigt skönt att vara så, inte bry mig, utan klarar av att välja att inte att stressa... men i tentatider som nu, jag är illa tvungen att stressa för det är så mycket, då går jag bananas. Jag kan inte göra något istället. Borde plugga. Gör något annat. Borde sova. Sitter uppe hela nätterna. Och så vidare. Jag blir galen... kan jag bara klara denna tenta och sedan lära mig att tagga ner när stresshormonerna sätter igång? Do some active work baby!
 

ONE WAY, OR ANOTHER

Åh. Gårdagen var jobbig. Idag är lite bättre, men den är fortfarande jobbig. Förstår inte. Det är något i mig som är tomt. Jag brukar älska att träna, men nu när jag tränar bygger jag som ett hål i mig. Varför? I varje fall så blev kvällen bättre. Jag pratade med Kyle, min favorit kiwi (nya zeeländare). Han bor i London, flyttar dock tillbaka till NZ i början av december så innan han fösvinner ska jag åka och hälsa på honom. Bara av att höra hans härliga dialekt och få prata med en positiv människa gjorde susen. Så lite bättre känns det. Vi måste verkligen se till att vi omger oss av personer som bidrar med energi, värme och kärlek. Thank you Kyle! 
 
 
Take a pick, which way do you take?