Det är lustigt, men hur kan jag fortfarande påverkas av saker som hände för två år sedan? Hur kan jag sakna? Hur kan jag grubbla? Hur kan jag fortfarande bryta ner mig själv? I don't get it. Men jag antar att det är så att "when a heart breaks, it doesn't break even" och att laga de ojämna sprickorna i hjärtat är inte enkelt. Det handlar om att först och främst älska sig själv. Hur då? Jag älskar inte mig själv idag. Jag älskar vissa delar av mig själv men inte hela mig själv. Jag önskar att jag gjorde det. Jag vet att när jag gör det kommer jag att bli lycklig. Frågan är hur, och när, kommer jag dit? 

 

Idag skulle jag behöva närhet. Idag skulle jag behöva kärlek. Men det har jag inte, och då trycker jag istället ner mig själv eftersom ingen kan dra upp mig. What a shitty day. Jag saknar mina bästa hemma i Stockholm. Jag ifrågasätter vad jag gör här? Varför reser jag inte? Idag är en skitdag. Give me a break dark thoughts!